The Life of Wighar Stamfaste

Hur lever man med panik ångest

I mitt fall så är jag inne på mitt 8:e år här nu i oktober, många som jag har pratat med då panik ångesten kommit på tal, oftast undrar man hur det känns, vad upplever man och finns det något man kan göra för att hjälpa?

Panik ångest anfall, att beskriva hur det känns är inte lätt då det känns olika från fall till fall, men i ett försök att förklara ber jag dig tänka på hur som ett barn du är ensam och rädd i mörkret och något stort och som låter otäckt kommer emot dig i snabb fart du försöker springa men du kan inte röra dig, benen är som förankrade I golvet och det stora otäcka närmare sig snabbare och snabbare du skriker i fasa och *Poff* du vaknar ur din dröm, den känslan av rädsla och hjälplöshet är bara en del av vad ett panik ångest anfall känns som medans det pågår i allt från 5 minuter till 1 timma

Din hjärnas överlevnads instinkt slår om till fara men det finns inget att vara rädd för och du är helt utelåst från att slå ut spärren, utan du måste härda ut anfallet.

De första 2 månader av panik ångest kunde jag knappt behålla någon mat eller dryck, antigen gick det igenom fort eller kom tillbaka upp, mina första mediciner hjälpte knappt, det blev inte bättre  tills dom satte mig på vad dom sa var högsta dos.

Tiden då jag var under påverkan av den höga dosen var jag som i ett zombie liknande läge, jag gick in i saker, jag åt knappt och man fick oftast tilltala mig 2-3 gånger innan man fick respons, jag gick då vid komvux i min hemkommun och kämpade som bara den för att inte känna mig nere i klasserna och tvingade mig igenom dom små attacker jag hade då och då under dag tid.

Det var ingen bra idé att göra det men jag kunde inte göra annat då jag studerade och behövde studiestödet pengarna till medeciner och hoppades på att jag skulle klara att kämpa igenom studierna även med anfallen, lärare och studenter som jag pratade med om mina problem var väldigt vänliga och förstod att mitt liv var ett helvete, vissa lektioner så bad lärare mig att gå hem och ta det lugnt istället, när jag inte kunde sova satt jag oftast med läro böcker och gick igenom och hoppades att jag skulle klara kurserna. 

Jag klarade mig i dom flesta kurserna med mycket slit och sommar loven där mellan var mesta dels besök till psykiatriska för undersökningar, tester och justeringar av mediciner, av dessa undersökningar skickades jag för magnet röntgen den där man åker in i apparaten, denna var en av det värsta upplevelser jag varit med om.

Jag är klaustrophobiker och innan vi kom till sjukhuset för att röntga gav dom mig en tablett av min akut medicin, denna knockade mig totalt, tydligen var jag som en zombie, och tydligen när min mor hjälpte mig till MR avdelningen så hade en av sköterskorna i salen frågat om min mor var “Personal”, så ner drogad var jag tydligen, och jag hade varit svår att prata med när jag låg i maskinen… Jag minns dock inget av det som tur är jag var ju totalt borta.

Frågan om vad man kan göra för en som får ett panik ångest anfall är olika, I mitt fall vill jag helst att så lite som möjligt med folk står runt om kring en så man kan andas, Jag känner gärna att vänner och/eller familj visar stöd vid sådant tillfälle så man vet att folk finns där för en och stödjer dig igenom anfallet, jag kan inte tala för andra i sådana situationer och I dom flesta fall är anfallen så pass påverkande att personen inte minns tydligt anfallet eller de närmaste 20-40 minuterna man försöker att komma tillbaka till sin sans.

Jag hoppas att detta har get dig en insikt i hur det kan upplevas från perspektivet av den som har panik ångest anfall

tack.

( Notification )

Many of you who read my blog now and then know that I usualy write in english, but I have written before that I will write some posts in swedish at times, if you are fortunate to understand swedish i hope you enjoyed the post and will continue to read my posts when I make them.

Sorry, but comments are closed. Check out another post and speak up!